Gnäll, tjat, gnäll och tjat.

Jag är trött på massa saker just nu. Bland annat vädret och the lööööve. De är numero uno. Och det faktum att jag är är uttråkad till döds nästan varje dag. Det blir mörkt redan klockan åtta. Det regnar och åskar och är inte tillräckligt varmt för linne och shorts. Jag vill inte ha jacka, vantar och mössa. Det enda positiva är de snygga höstkläderna och skorna. Men that's it! Jag skulle kunna mjukna liiite om någon hade velat dela kylan och mörkret med mig, men detta lär väl inte inträffa det närmsta halvåret för jag har absolut ingen aning om var dessa människor finns. De är slut tror jag. För många flickor har varit och rensat ut godbitarna från lagret. Kvar står jag med svinen eller de förbrukade. Och jag är inte intresserad av någon av kategorierna. Engångsgrejer är tröttsamt. Det tar t.o.m slut fortare än mina tidigare förhållanden eller försök till sådana. Nänänä, let's get serious. Jag lovade mig själv att sluta med sånt efter en viss människa. Men nu fyra månader senare inser jag att det är för tråkigt och för ensamt. MEN, jag ska minsann se till att Han blir kär i mig först. Inga risker tas längre, det lovar jag er allihop! Men no serious if serouis can't bo found, right? Så vi får väl se var lilla jag slutar denna hösten. Under täcket eller under marken.
Och så till den biten emellan alla tankar om lööööve. Ja, sån tid finns också och vad gör jag då? Naada. Nothing. Inget. Jag vill göra något. Jobba kanske. Och hitta på roliga saker. Leva ett Carrie Bradshaw liv. Det voe något va? Skriva, tjäna fina pengar, shoppa skor, bära klänningar att döda för, umgås med vänner, dricka drinkar, dejta och bo i världens mittpunkt. Men massor av nya ansikten varje dag. Här i Vellinge får vi stå ut med tristessen istället.
Jag borde kanske söka lyckan någon annan stans? Jag skulle gilla London. För där pratar man brittiska och det är ju örongodis om något. Och så är det stort och så är det nästan helt nytt. Är lite sugen på att plugga där. Fast vädret är ju detsamma. Tänk London med medelhavsväder. Det skulle vara det ultimata. Någon högre makt av något slag som kan göra några justeringar för min skull? Moder Natur?? Någon?


Jag är bara gnällig nu för tiden, jag vet. Och jag ska gnälla ända tills jag slutar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0